Att få ett förhållande med den man är dödligt kär i är ju drömmen. Lyckligare finns inte, det är som en dans på rosor och ni är så himla kära i varandra och vill bara vara med varandra hela tiden.
Eller??? Ja, såklart är det underbart att kämpa för att få den man vill ha och sedan lyckas, och få bli tillsammans med den, säger inte emot. Men i min ålder får jag ändå säga att det inte är så jättemånga som har haft ett seriöst förhållande. Som varar iallafall över 4 månader och vekrligen är kärlek. Tro mig, det är inte en dans på rosor alltid. 

När man är tillsammans är man oftast ganska på varandra. Alltså, man pratar telefon, träffas, smsar, ganska ofta. Personen du är tillsammans med TAR mycket tid av ditt liv, och det handlar om mycket känslor. Alla tycker inte samma, alla ser fel och allt kan missuppfattas. Bam, då var man i ett bråk. Inte kul att bråka med den man älskar, believe me. Känns som att hela din värld ska rasa helt seriöst. Men älskar man varandra så tar man sig igenom det och blir vänner igen, lätt som en plätt. Men vägen dit är INTE lätt. Det är inte en dans på rosor att vara  så nära en person med egen vilja och andra tankar än du själv har. Det blir bråk, alltid..Om man har en såpass bra relation så att man vågar säga vad man tycker då. Folk i förhållanden som aldrig bråkar med den de har det med, asså humm..Jag undrar lite hur mycket love det är mellan dom. Men somsagt, att "ge ut sitt hjärta" (säger det för att jag är beroende av one tree hill) Innebär också att du nångång kommer få en jävla käftsmäll, eller få känna på smärta iaf. Därför tycker jag att denna bilden har lite fel. Hmm, om man är ensam har man ingen som kan såra dig. Du har ingen som håller i ditt "liv", menar inte att den kan döda dig men den kan ju bestämma ganska mycket om hur ditt liv ska se ut, eller hur? Blir det bråk blir du ledsen, är den glad så är du glad osv. Alltså håller den ditt liv lite i sina händer. DET tycker jag är starkt om något. Att VÅGA älska någon riktigt ordentligt, och våga riskera att bli så inihelvete sårad, bara för att du vill ha den så mycket. Så är du singel, kan du aldrig bli så direkt sårad på det viset. Varför är du så stark för att du klarar att vara "ensam"? Komplimanger får du av dina vänner. Kärlek får du där med. KLART, förhållanden är underbart. Det är ju så mycket mer än en vänskap, men man behöver inte vara särskilt stark för att klara sig utan det liksom. Den som gör dig som lyckligast kan också gör dig som ledsnast, därför är det en bergochdalbana att ha ett förhållande. Ingen dans på rosor alltid, men också underbart. Det som är charmen, eller hur. 

Det jag försökte få fram med dehär inlägget är att folk som har förhållande inte har det bäst i världen alltid heller. Klart det ser ut så på facebook, man har "förhållande med blabla" och en fin pussbild som proffe. Åh, perfekt förhållande. MEN, du vet inte baksidan av det. Han kanske precis har förlåtit den tjejen för att ha flörtat med någon annan, de kanske har vart utan varandra i flera dagar pgav bråk men hittat tillbaka till varandra? Balansgång, ohyes. Jag som är singel måste säga att det är asskönt. Slipper bli sårad och mår hur bra som helst. Är inte redo för att gå in i ett förhållande just nu, kanske är imorn, om en månad eller om tre månader. Jag är inte redo för att bli sårad än, right? ;) Nej ska inte låta så negativ till förhållanden, det är underbart att ha ett förhållande, det positiva överväger LÄTT de negativa. Men det jag vill få fram är att bland dessa fina bilder och fina ord på facebook ÄR det alltid lite smärta, bråk och tårar inblandat. MEN bakom kulisserna.