likewhore
Publicerat den

Haha ursäkta men vart är logiken? Hade du haft ätstörningar på RIKTIGT hade du noo way skyltat med det på facebook. Du hade inte tagit kort på dig och lagt upp, taggat massa folk och verkligen inte skrivit det. Där förstår man att du använder det som ett sätt för att få uppmärksamhet och att folk ska tycka synd om dig osv, men då undrar jag liksom.. Hur kan du behöva ljuga om en störning i hjärnan för att få dedär 5000 likesen? Ska du behöva ljuga om en störning i hjärnarn, för att få dendär upppmäksamheten? Hör inte du själv, att det låter lite sjukt? De personer som verkligen HAR ätstörningar, är nog förbannade på dig vid det här laget. Du gör ju så att alla tror att folk har det för att få attention. Fel. Man får inte ätstörningar för att man vill ha attention. Man får det pågrund av att man inte ser sig själv på rätt sätt. Dåligt självförtroende. Om du behöver skryta med nästintill en sjukdom för att få så mycket uppmärksamhet, skulle jag helt ärligt vilja säga att du ganska snarast behöver gå till en psykolog. Du är störd. Förlåt för ordvalet, men det gör mig så inihelvetes jävla förbannad, när folk går så långt för likes. NÅGON gräns måste det fan finnas.
Va med i min this or that och få en länkning! :)
Matilda och Selma
Hejsan fin blogg, och håller verkligen med dig! Bloglovin byte?:)
Mathilda
Såå sant Lovisa!
Mia
Du har rätt... och sen kan man kanske sed et på ett litet annat vis oxå ;)
Man kan ha ätstörningar för att få uppmärksamhet....men man skyltar ändå inte mde det. Min dotter fick en lillebror när hon var 8 år, han föddes med en "ätstörning" fel i magen ... inte i huvet. All fokus för oss var att lägga all tid och kraft på hans överlevnad så att han inte skulle svälta ihjäl. Dottern som hamnade lite på sidan... utvecklade ätstörning för att jag skulle ge henne mer tid... så det var mitt fel. Men hon gjorde det inte medvetet... å inte jag heller... för vi hade ju fullt upp med en bebis som inte kunde behålla mat eller näring överhuvudtaget. I det fall du skriver så tycks personen ha fått för sig att det är tufft att vara anorektisk i sitt beteende... det är det definitivt inte, och det är synd om såna personer. Men...blir den personen utsatt för kränkningar för sitt beteende är det mycket enkelt att det tillslut går överstyr inne i huvet. Det är så lätt hänt att en sårande kommentar eller blick slinker ut....när man tycker. Bäst kanske vore att säga - du är fin som du är... du ska varken bli smalare eller tjockare....-å har du problem, så ska du söka hjälp....inte blotta dig för omvärlden för att få hjälp. För det vinner man inget på. Jag tycker du som skriver detta reflekterar på ett sunt sätt, men jag tror ni tänker olika. Är det din vän, så stötta henne mot annat håll, är det din ovän. Så exponera inte henne för då kan ni hamna i klinch med varandra å det är det inte värt. Lycka till med din blogg. Å du... du e väldigt vacker. Kram från en mamma till 4 barn!
Daniela